Resan

Den sista januari reser jag vid 12-tiden den vanliga vägen, efter att ha tagit adjö av Pappa uppe på skolan. Första anhalten är Kungsbacka och Folke Rudling, där jag blir bjuden på lunch, samt lämnar tillbaka en olja jag lånat. Åker sedan till Halmstad och Hardy Strid, och där jag också blir över natten efter att vi hastigt bestämt att Hardy skall följa med till Paris. Det är ju en skön känsla för då slipper jag ju att åka ensam. Vi går och lägger oss ganska tidigt vilket är skönt efter lång tids nattsöl.

Jag väcks av att frukosten står på bordet klockan åtta. Det är en trevlig stämning vid bordet. Lillan fyller två år. Jag går och lägger mig en stund igen då Hardy har mycket att ombesörja med att ordna passet och annat. Ute snöar det en del och uppe i Göteborg har snön fallit rikt. Pappa ringde och berättade detta. Jag sover till tio då telefonen ringer och det är Brita och lille Lars. Vi pratar länge och vi är båda lite uppjagade av resan, men vi önskar varann lycka till inför de kommande två månaderna.

Denna dag tycks ha blivit den stora naturens dag. Snön har fallit djup över hela vårt land och det känns därför skönt att kunna söka sig mot södern, även om erfarenhet talar för att det även kan vara kallt mycket långt söderut. Men min kamin kommer att vara till god hjälp i fall det blir kallt inne.

Jag sitter nu i stort sett och väntar på att Hardy skall bli klar. För det vore skönt om vi alla fall kunde komma över till Tyskland i natt. Klockan 13 åker vi över Öresund, det är snömodd i luften, och det är inte särskilt lockande resväder. I Louisiana stannar vi då jag gärna vill se detta museum, men det blir något av en besvikelse. Visserligen är det väl det mest det tråkiga vädret med snö och gråmulen himmel men samlingarna känns inte heller så imponerande som jag väntat mig.

Vi åker därför ganska raskt vidare till Köpenhamn för att ta oss en titt på några gallerier som Hardy känner till. Men vi hinner bara med Börje Brick som just då har några Asger Jorn-skisser. Det är ett fint galleri och en trevlig typ, inte så olik Wiking Svensson, men det blir bara en snabbtitt. Vi åker vi vidare mot Gedser. Vissa stunder snöar det och vid halv nio är vi framme vid färjan som skall ta oss över till Tyskland. Resan över är docklugn utan gungande och det är jag glad för, då jag känner mig ganska trött.

Tyskland

Vid halv tolv är vi i Grossenbrode och åker in i Tyskland för att finna natthärbärge. Det är svårare än vi trott och vi får åka minst fem mil innan vi kommer till Neustadt. Där stannar vi vid ett hotell som också är fullbelagt. Där vill bilen inte ta oss längre utan där blir vi stående. Vi försöker få hjälp av en polis men bilen vägrar köra en meter till. Vi skjuter då bilen till torget, där den får stå över natten. Med hjälp av polisen finner vi ett hotell. Klockan är minst två på natten och trots bekymret med bilen som strejkat, somnar jag.

Vid 10-tiden vaknar jag och jag går genast upp för att finna en reparatör, och det lyckas, så det blir bogsering och reparation. Det kostar 18 mark och påstås vara kortslutning. Vi ska få bilen vid 12-tiden. Under väntetiden sitter vi på hotellets servering och känner hur den tunga germanska andan lever och ser folklivet ute på gatan.

Resan går så genom Nordtyskland, genom ett ganska trist landskap, men på ganska snabba vägar. Vi stannar vid 3-tiden för att äta, och det gör vi på ett jordbundet värdshus. Landskapet utanför jäser av bördighet. Grisar, ankor och slitna människor rör sig. Maten är riklig och god och vädret är vackert med solstrålar över det snöiga landskapet.

Resan fortsätter så vidare ännu en timma och i Wildeshausen får vi växlat pengar och det går fint men sedan står vi där med vår bil igen som vägrar köra oss vidare. Jag får åter börja sökandet efter ett garage, och det lyckas så småningom. Klockan är över fem och vi har inget annat att göra än vila för natten. Vi hittar ett hotell som först är ganska trist och inte heller särskilt varmt men med alla underkläder och tröjor går det fint. Jag känner mig också piggare när jag vaknar för det är lite kyligt.

Holland

Det visar sig vara ett större fel på bilen, det är en grej som är helt utsliten. När det äntligen är lagat rullar vi vidare mot Holland och vid tvåtiden är vi i Apeldoorn. Där äter vi på en restaurang och kör vidare mot Kröller-Müller Museum som alltid är svårt att finna, men som hör till ett av de finaste som finns. Fast vädret gör även denna konstnjutning mindre njutbar. Där växlar jag också min första check på 50 dollar vilket blir 170 gulden.

Vi åker ganska snart vidare mot Amsterdam, och vid sjutiden är vi framme vid Rembrandtplein där vi finner ett fint hotell för 18 gulden. Ganska snart är vi omklädda och ute på platsen, som är ett centrum för nöjesindustrin. Vi går in på en jätteservering, där Brita och jag varit en gång tidigare, och där lyssnar vi till en orkester till klockan är ett på natten.

På söndagmorgonen är vädret bättre och solen visar sig mellan molntapparna. Vi äter frukost i matsalen på första våningen vilken är inredd i 30-talstil. Den stil som jag sett i gamla böcker som pappa hade sedan tiden han var handelsresande i just möbler.

Vi tar en liten runda i Amsterdams äldre delar och det är en underbar stad. En av de vackraste vi har. Jag åker så till min gamle vän Jan Viering som jag inte sett sedan 1956. Han blir glad över att åter se mig och vi talas vid en timme medan Hardy sitter i bilen och fryser.

Vi åker så mot Haarlem och njuter av den oerhörda vackra anblicken av de otroligt välskötta trädgårdarna med de underbart vackra husen. Frans Hals museum är som alla museer i Holland välskött och med sina underbara grupperingar. Rotterdam är så nästa mål där vi också äter middag i det moderna centrumet. Den moderna arkitekturen med tydlig amerikansk stil får mig att rysa. Den är minsann inte rolig och har ingen vacker känsla.

Så direkt vidare mot Breda. Där vi nu är på motell. Vår Hollandsresa har kostat 100 gulden.

Nästa morgon åker vi från Breda vid 10-tiden efter en natt som Hardy tycte var mycket varm. Efter ett par kilometer får vi stanna justera bromsarna på ännu en verkstad. Färden går sedan förbi Antwerpen och fram till Delft där vi äter på en restaurang belägen i rådhusets källare. Delft är en underbar stad, men vädret blåsigt och kallt och det gör att vi inte har lust att promenera så länge.

Frankrike

Vi åker så mot Lille och vägen är ganska guppig. Gränsen är denna gång något lättare att passera än tidigare. Tullen går igenom allt men det går ganska smidigt. Resan går vidare men vi får slita en del för en punktering hinner vi också med.

Till Paris kommer vi vid åttatiden och åker då först och växlar till oss franska franc på flygstation. Sedan åker vi upp och tar en kopp kaffe på Le Dôme men ganska snart far vi ut till Savigny och min lya i Slottet. Den är som jag lämnade den. Hardy är imponerad, han trodde att jag bodde i en källare. Snart går vi och lägger oss, då vi är trötta, och jag somnar nog ganska kvickt.

Nästa morgon vaknar jag av att en elektriker ringer på dörren som vill bryta ljuset då jag inte betalt ljusräkningen. Det är inget jag kan göra nåt åt mer än att senare åka in och betala.

Vi åker in till Paris igen där vi vandrar omkring och ser en hel del. Vi går på eftermiddagen till Marcel Pouget. Det är roligt att återse honom och Manette. De verkar pigga och talar de om att de köpt en ny bil. De berättar också att jag genom otur undgått att få vara med på en mycket fin utställning, anordnad av Amerikanska institutet. Någon hade sett en av mina konstverk hos Pougets och hade önskat att jag skulle vara med. Pouget har också målat en rad fina saker. Kanske de finaste jag sett av honom. De är friare och renare än tidigare.

När vi är tillbaka i Savigny får jag sitta vid det fladdrande ljuset av ett stearinljus och skriva min dagbok.

Vid middagstid åker vi till Trotzigs där vi som vanligt blir vänligt mottagna. De bjuder på en god fiskrätt. En mycket trevlig eftermiddag med Ulf och Birgitta. Några dagar senare får jag en inbjudan att vara med i Svenska klubbens utställning. Jag vill nu försöka att så fort som möjligt komma igång att arbeta. För detta skall jag köpa lim och grundfärg. Jag vill också köpa en till kamin ifall värmen kommer att strejka av någon orsak. Det är oroligt i Paris med våldsdåd utförda av den högerextrema terrorgruppen OAS så jag ska också också köpa hem lite konserver, ris och spagetti ifall det blir problem att gå att handla.

Vi söker upp Jørgen Nash på hans hotell Le Select. Det är roligt att träffa honom, han är en frisk typ. Vi tar sedan sällskap till utställningen på Amerikanska institutet som jag kunnat få varit med. Det hade ju varit roligt men samtidigt så är det en mycket fult ordnad expo för tavlorna kommer inte till sin rätt och en hel del dålig konst så jag är nöjd att jag inte kom med. Hardy, Jørgen, hans fru Katja Lindell och jag går sedan till Le Dome där vi sitter och pratar en bra  stund innan vi åker hem.

Dagen därpå är Hardy själv inne hos Jørgen igen. Själv spänner jag upp duk på kilramar, vilket inte går så fort som man kan tro. Jag arbetar en bra stund och åker sedan in till Jørgen. Det är söndag och de har bestämt att vi är några som ska gå till Théâtre de l’Odéon, men jag får veta att Hardy var trött och frusen och åkt tillbaka till Savigny. Vi har alltså åkt förbi varandra och han är utelåst. Så jag får åka hem till honom och Jørgen meddelar mitt förhinder till de andra.

På måndagen reser vi till Jørgen på hotellet igen och far tillsammans i en taxi med en målarinna från Holland till ett galleri. Där blir det en intensiv diskussion på engelska som jag tyvärr inte begriper ett ord av. Jag reser tillbaka till Savigny för att tala med Yves Agid om problem krig ett par papper från polisen och skattmasen som står på franska som jag heller inte förstår ännu. Men han var oturligt nog inte hemma.

Vid sextiden åker vi in till Champs-Élysées och en biograf där skall vi få se visning av en film som gjorts av Asger Jorn. Den är väldigt kort och har ingen riktig röd tråd även om det finns vissa goda idéer i den. Asger Jorn bjuder sedan samtliga 14 stycken på restaurang Stockholm. Det blev inget billigt kalas men han tjänar oerhört med pengar så det går väl ihop. Asger Jorn är en kraftfull kille som vet vad han vill och är mycket sympatisk. Som målare är han otvivelaktigt mycket bra. En av de bästa unga, om man får kalla honom så. Han är väl omkring 50 år. Roligt att träffa honom under dessa trevliga former.

Nästa dag målar jag lite, men har ännu inte mer än snuddat vid papperet. Det är alltid oerhörda svårigheter med själva börjandet, beroende naturligtvis på att man inte har en direkt konkret uppgift. Ibland ängslas man för att även det färdiga resultatet blir värdelöst. I kamerans tidevarv har måleriet mist så mycket, att det knappt är något kvar, mer än det rent dekorativa rumsbildandet, som vi kan berika vår omgivning med. Samt om vi någon gång lyckas skapa tavlor med så stor konstnärlig andlighet och finess att de får oss att känna en fulländning. Men det är svårt att finna en aktuell linje som bär en fram på ett intresseväckande sätt, så att inte intresset svalnat innan duken kan sägas vara mogen för en avslutande konstnärlig akt.

Vi åker in mot Paris igen med Hardys målningar till Jørgens hotell. Tar en sväng ut till Bengt Lindström som tyvärr inte är hemma. Besöker picassoutställningen som inte är toppen, men inte heller likgiltig, utan rik på många sätt. Vi tar än en gång vägen över Jørgen som nyss sänt oss ett telegram att vi nästa dag kl 11 skall följa med dem till Bengt Lindström på lunch.

Vi åker sedan med dem till Asger Jorn som bor på 28 rue du Tage som tar med oss och visar sina skulpturer. Han följer sedan med oss hem och vi har en mycket trevlig kväll.

Nästa morgon åker vi vid tiotiden. Det är skapligt väder med sol men lite kyligt. Vi åker till Jörgen Nash och på vägen lämnar vi några av Hardys saker på Galerie Gruche. Vi åker sedan ut till Bengt i hans fina ateljé ute vid Seine. Han är verkligen i arbetstagen. Stora dukar i våldsamma färger ser dagens ljus på löpande band.

Mycket vackert, men jag står också undrande inför dem, jag tror inte, trots de senaste månadernas framgångar, att det är det bästa ur hans produktion. Det känns vackert men lite ytligt. Det skall bli intressant att se om några år hur man känner inför dessa jättedukar. De mindre dukarna är jag mer säker på. De har smyckets format och skönhet. Hans målningar är dock för närvarande helt speciella i Paris konstvärld. Inget tvivel råder om vem som har målat dem. Det är en fin vänskap vi har och jag önskar honom all framgång för allt sitt slit. Han har mer än någon försakat, slitit och haft det jäkligt. Det börjar nog också så smått att synas både på Marie Louise och Bengt.

Vi äter sedan tillsammans på chez Wadja, där vi pratar gamla minnen. Jag träffar också Miriam Cahn på matstället och hon vill visa mig några tavlor. Hon bor intill Pougets så vi åker dit och hon har målningar av huvuden som först tycks hemska, men som så småningom på något vis växer emot en. De fångar ett intresse samtidigt som jag känner obehag och rädsla inför dem. Men de är intressanta. En säker gallerist skall nog kunna föra fram detta till framgång.

Jag åker sedan hem och plockar fram skisserna från i höstas och jag känner att det finns en hel del i dem som jag kan göra mig nytta av. Det är skönt att få lite material omkring sig. Men tyvärr har jag ännu inte fått tillbaka något ljus i mn atelje. Jag känner att jag har gjort en rond till bekanta och gallerier som är nödvändig för min ro och finna inspiration igen.

Hardy kommer hem vid tiotiden, han har varit och visat tavlor på Galerie Gruche, men jag förstår att det har gått ungefär som för Leif Knudsen. Det är mycket svårt att få dem intresserade, de arbetar mycket långsamt och fordrar helst att man bor i Paris, så att de enkelt kan hålla kontakt och lätt finna konstären när det behövs.

Det blir lördag och Hardy rustar sig för att åka hem. Tyvärr så har han blivit mycket förkyld, så det är lite otålig stämning. Jag är ju delvis rädd för att han också skall smitta mig, då det är ganska trist att ligga sjuk ensam. Jag följer honom till tåget som går vid 11-tiden. Och vi tackar varandra för denna trevliga resa. Han är mycket bussig och lättsam, aldrig besvärad och grinig. Men det skall ändå bli skönt att bli ensam igen, då man bättre kan råda och styra sin dag och jag kan komma igång ordentligt att måla.