Ingemar Eliasson

”Vi kan mycket och gör mycket i Värmland, men vi är dåliga på att visa fram vad vi förmår.”

Så skrev landshövding Ingemar Eliasson för några år sedan i Värmlandsnytt och jag tycker att han hade rätt.

Produkter måste visas och förklaras. Genom erfarenheterna från mitt eget yrke har jag förstått att det absolut bästa sättet är utställningar. Har man dessutom ett galleri eller en plats där det ständigt finns möjlighet att visa det man åstadkommer, blir genomslagskraften ännu större. Med all säkerhet gäller detta inte bara konsten utan alla slags produkter.

För att detta skall kunna göras på bästa och mest ekonomiska sätt borde allt samordnas till en permanent Expo för värmländska industri-, hantverks- och konstprodukter. Allt presenterat på ett professionellt, pedagogiskt och estetiskt genomtänkt sätt.

Kristinehamn är den rätta platsen i Värmland för en sådan Expo.

Staden öppnar porten för många av besökarna från övriga Sverige. Mariebergsområdet ligger i nära anslutning till vägen mellan Stockholm och Oslo. Området har sedan länge stora kulturhistoriska och natursköna kvaliteter med parker, gamla träd och vackra trädgårdar samt ett enastående läge vid Varnumsvikens norra strand. Men eftersom området under mer än hundra år varit relativt slutet för allmänheten har de flesta aldrig fått uppleva denna miljö.

Framför allt finns där stora tomma lokaler av hög kvalitet som relativt enkelt kan byggas om och kompletteras. Dessutom finns markområden som ger goda möjligheter till framtida utbyggnad.

En Expo av detta slag skulle inte bara vara ett forum för kontakter eller ett bevis på vad länet kan åstadkomma. Den skulle i ännu högre grad kunna ge inspiration till människor, inte minst ungdomar som söker sin väg i livet. Alltför många av dagens arbetsplatser är stängda bakom staket och grindar. Många människor vet inte längre vad som faktiskt skapas i deras egen stad. En Expo skulle kunna öppna både ögon och lust till engagemang. Den skulle också kunna väcka stolthet.

Inom dess väggar borde finnas människor som både kan förklara verksamheterna och förmedla kontakter med företag och tillverkare runt om i länet. En del av detta skulle kunna utföras av elever från gymnasier och högre utbildningar. På så sätt skulle verksamheten även fungera som en form av lärlingsutbildning, något som vi i dag saknar alltför mycket av. Steget mellan skola och arbetsliv är ofta onödigt stort.

Expo Värmland skulle med all säkerhet ge nytt liv åt den del av landskapet som alltför länge varit något tystare än andra. Den del som en gång bar en stor del av arbetslivet på sina axlar. Vi har en lång historia bakom oss som också skulle kunna användas som grund i projektet. Kristinehamn och Bergslagen har alltid satt arbetet före dansen. Arbetstraditionerna är djupa.

Expo Värmland är en gammal dröm hos mig. Redan när Gustavsviks Herrgård ännu låg där vit och strålande som en brud framförde jag samma idé för området och dess omgivningar. Men då rådde full sysselsättning och våra produkter mötte inte samma konkurrens ute i världen som i dag.

I vår tid sjuder hela världen av livslust och skaparkraft. Om Sverige inte skall riskera att bli ett modernt u-land, utan ekonomisk styrka att utveckla våra ungdomar och ta hand om våra sjuka och äldre, måste vi åter lära oss att arbeta först och dansa sedan.

Genom vårt hårda klimat har vi sedan urminnes tider utvecklat en särskild uppfinningsförmåga. Den har vi sett många exempel på genom historien. Men under senare år har vi inte alltid tagit vara på dessa möjligheter. Ofta har det saknats kunskap om hur man går från idé till kontakt, från kontakt till produkt. Därför skulle också en experimentverkstad kunna knytas till Expo Värmland, där människor kan diskutera sina idéer, få praktiska råd och själva pröva sina uppfinningar och lösningar.

En permanent Expo skulle kunna skapa en ny själ i Kristinehamn. Med respekt för de gamla traditionerna men samtidigt med tillskott från vår egen tid. Vi har allt att vinna och inget att förlora.

Kunskapen finns fortfarande.