Telefonen ringer på morgonen i Paris när jag precis var på väg till min ateljé för att måla:

– Det är Lajos Flesser. Jag står utanför Gare de Lyon. Jag kommer från Nice och vill träffa dig och se din konst.

– Men jag är på väg till min ateljé och arbeta nu.

– Ja, gör du det men kom och hämta mig först.

Så jag hämtade honom och vi åkte till min ateljé. Vi pratade lite grann och då säger han att han älskat mitt måleri i många år. Vi bestämde att jag skulle besöka honom på hans galleri i Helsingborg nästa år för en utställning. När jag åker dit året efter hittar jag ett mycket välskött snyggt galleri. Han ordnar direkt en lyckad utställning och har gjort så varje sommar sedan dess.

Lajos har fyllt mitt liv med vänskap och glädje. Han har haft utställningar med mig varje sommar i Båstad de senaste 35 åren. Med Lajos vid min sida har det varit både lugnt, trevligt och tryggt. Han har alltid haft allt noga dokumenterat, välskött, perfekt inslaget och ordnat vackra ramar. Bättre vän kunde jag aldrig drömma om.

Det har varit en ömsesidig yrkesmässig och privat vänskap genom alla år. Tänk om han bott i Paris hade han varit en av de mest fantasifulla galleristerna där, den saken är klar.